Surprisingly

 
Idag hade jag via jobbet en inbokad handledarträff på Umeå Universitet. Jag ska erkänna att jag varit nervös och gruvat lite inför den här dagen eftersom det faktiskt (tro det eller ej) är nästan två decennium sedan jag tog min Förskollärarexaman och var osäker på om jag fortfarande skulle klara av att navigera mej runt på området. Men döm om min förvåning över de svallande känslor jag fick då jag kom fram och hela campus kändes överraskande kärt och välbekant. Hade god tid på mej så jag kunde ju bara inte låta bli att ta en njutfull promenad runt dammen vid Hörsalstorget.
 
 
Innan jag åter styrde pedalerna hemåt så tog jag mamma och äldsta hjärtat till O`Learys och bjöd på torsdagsmiddag. De tog pepparstek och jag clubsandwich och alla vart vi lika nöjda och mätta. Som vanligt då jag är ute på äventyr så händer det grejer och det gjorde det även denna gång så vi gick alla tre skrattandes så vi grät ut ur restaurangen.

Mommas gästgiveri

 
Igår ringde min älskade mormor och bjöd in barn, barnbarn, barnbarnsbarn och alla som de har i sina familjer på köttsoppemiddag och det tycker jag är ståtligt gjort av en kvinna som fyller 90 år i oktober (21 personer kom och åt).
 
 
Själv har jag en valp ute i stugan som inte klarar sej ensam hur länge som helst så jag kunde jag inte åka till mormor efter jobbet utan fick istället fara och rasta mina fyrbent vänner. Men inte blev jag utan gourmemiddag för det inte. Nej, mormor skickade en matlåda med pappa så jag jag fick njuta av hennes underbart goda köttsoppa jag med.
 
 

Why oh why?

 
Varför ser alla karlar så lyckliga ut då de sitter på en gräsklippartraktor? 
  1. Är det för att de vet att frun blir glad?
  2. Är det för att de får känna sej som en man en stund?
  3. Är det för att de slipper gå runt och styra gräsklipparen?
  4. Är det för att de känner att de gör nytta och är behövda?
Ja, bara en fundering jag har och jag tror att jag är nära sanningen med mina fyra svarsalternativ eller ...