Nära-döden-upplevelse

En dag när jag var ute på min dagliga morgonpromenad med hunden så avslutades den  med en "nära-döden-upplevelse" 1 km från stugan. Ja, där vid krökarna, kom kom en Volvo kombi vrålandes genom kurvorna med en Umeåbo bakom ratten. Ropade på hunden för att hon inte skulle springa ut på vägen men eftersom jag ropade så sprang hon rakt ut på vägen så bilisten girade mot vänster och rakt in i en sten som spräckte kylaren. Bilen studsade upp på vägen igen med grönt kylarvatten forsandes från grillen och kom rakt emot mej som stod fastnaglad av scenariot framför mej. Det var som om jag befann mej i en annan värld, som om det jag såg utspelade sej på en tv-skärm och inte i verkliga livet. Som tur var så stannade Volvon någon meter framför mej och nådde inte ända fram dit jag stod för då skule jag ha varit "toast" idag. Chauffören kom utspringandes ur bilen, knäböjde och höll sej för huvudet medan hans kropp darrade av chock, rädsla och förmodligen lättnad av att ha överlevt olyckan. Själv kände jag mej konstigt nog frånvarande och oberörd. En märklig känsla vid en sådan här situation men det kändes som om jag inte berördes av det som hände utan bara var en iakttagare som iakttog de andra inblandade som betedde sej på diverse konstiga vis. Chaufförens flickvän var "kolugn" och såg till att alla praktiska detaljer togs om hand.

Medan de andra sprang omkring som yra höns så tänkte jag tyst igenom vad det förväntades av mej som hundägare och kom snabbt fram till att allt detta var mitt ansvar. Som hundägare har man inga rättigheter bara skyldigheter och dessutom så får man inte låta hunden gå okopplad. Ringde då min far som är polis och han hjälpte mej igenom denna situation som den "supercop he is".

Taggar: bilolycka, hund, olycka, polis, supercop, volvo;

Tjuvtittat

I Åkernäs, Bjurholm växer sig morötterna så här prunkande och fina...



We got cats in trees...

Dagens promenad bar iväg utefter Engmans väg. Jag gick dit vägen slutar och skogen tar vid, där låg en lada i enslig frid. 105 minuter och 10 km senare avslutades promenaden av att Rexa jagade upp syrrans katt Smilla i en fura och gav ståndskall tills jag kom. Ja, det verkar inte bättre än att "we got cats in trees" här i Åkernäs. När jag kom och räddade henne från ståndsfulla Rexa tittade hon förnärmat på mej innan hon sprang och sökte skydd under stugan.

Skjutsade in Emily till Bjurholm och passade på att tvätta, handla och tittade förbi hos "svärmora" för att hjälpa henne med en maträtt som hon ska bjuda på ikväll. Hon har bestämt sej för att imponera på sin gäst med en enkel men fantastiskt god maträtt. Laxfilé på grön, mjuk bädd av spenat med riven Västerbottenost som täcke och en gräddig vallgrav som skydd mot torka. Borstad färskpotatis är en god kamrat till den här rätten så gästen lär nog inte bli besviken.

Här i Åkernäs blir det barnens önskerätt som denna onsdag blev tjockpannkaka med krispiga baconbitar. Pappa har lagt ner sin själ för att barnen ska bli nöjda och glada. K jobbar sent och jag hoppas han kommer innan 19 så han får någon ledig tid innan han ska kliva upp i ottan för att styra pedalerna mot "Umekvarn" för att förtjäna sitt dagliga bröd. Oj, när man talar om trollen så står de i farstun. Här kommer han redan klockan 16:54, nu ska han få ett välkommnande som heter duga. Bye, bye!