Stuga, spel, barn och grillad korv

På jobbet pratar alla om vad de ska göra under påskledigheten. Vi ska göra si och vi ska göra så, hos oss är det tradition och så fortsätter det. Traditionerna går från mun till mun och ändras efter munnens ålder, bakgrund och kultur. Glider in i mej själv för att ta reda på vilken tradition jag själv har. Mina föräldrar brukar passa på att resa bort under påsken eftersom mamma har påsklov från skolarbetet så familjen träffas inte så där självklart som under julen. När jag var liten och bodde hemma hos föräldrarna åkte vi alltid till fjällen, åkte slalom och idkade husvagnsliv. Ni som har bott i en trång husvagn och alla ska klä på sej underställ, täckbyxor och skidutrustning samtidigt vet hur turbulent det kan vara innan man äntligen kan staka sej mot skidliften. Efter dagens skidåkning så var vi inte upplagd för annat än kortspel, tv tittande och salta pinnar. Själv är jag inte så förtjust i salta pinnar men mamma har alltid köpt dem fast det är så mycket godare med ostbågar och chips. En vinter följde vi med en av pappas poliskolleger och hans familj som tyckte väldigt mycket om längdåkning vi åkte på tur med längdåkningsskidorna tre dagar av fem, det var det sämsta påsklovet jag haft. Jag hatar längdåkning men var för ung för att glida utför pisterna utan föräldrarnas bevakning som den fyra år äldre systern fick göra. Mamma gled till och med omkull och fick axeln ur led under en utav turerna.


En påsk fick jag följa med systern och hennes pojkvän till pojkvännens föräldrars stuga. När jag klev in genom den låga dörren med hög tröskel tänkte jag att här tar dom verkligen påsken på allvar. Det överfulla matbordet var överfullt av sill i alla former, ägg, maträtter som var så vackra att de kunde tas för dekorationer. Påskris med färgade fjädervippor prydde det lilla köket eller rättare sagt matsal. All interiör hade låg höjd och passade paret som ägde stugan. Förlåt, jag har ju inte presenterat dem, mannen i huset var inte mycket längre än mina egna 1,60, håret vitt och stod i skarp kontrast mot den röda pullovern där han förnöjd satt i en gammaldags gungstol. En sådan där gungstol man inte vågar gunga i med slutna ögon för då känns det som om man ska tippa över i en bakåtkullerbytta. Frun i huset faktiskt kortare än mej själv hade mörkt, nästan svart pageklippt hår och linkade på grund av en dålig höft fram och tillbaka över golvplankorna för att fixa till de sista detaljerna inför måltiden. När vi alla satt oss till bords runt det gamla, antika bordet och åt alla dessa delikatesser var det påsk. Det är nog den högtidligaste påsklunch jag någonsin ätit.

Oh, glömmer bort min älskade mommas påskpynt, hon byter gardiner, hänger upp häxor och ställer upp "pappersdragspel" med tuppar, hönor och kycklingar lite var stans i lägenheten. Jag tror till och med att hon byter ut en och annan tavla också men när jag tänker på momma och påsk så tänker jag våffeljärn. En påsk när barnen var mindre tog jag och min systers familj barnen på en dagstur till stugan för att pimpla abborre och korvgrillning. Då dök momma upp med en stor dunk våffelsmet i ena handen och våffeljärnet i den andra. Hon installerade sej på altanen och bjöd oss alla på varma, frasiga våfflor med vispad grädde och hemkokt hallonsylt. Vilken härlig kvinna hon är min momma.


Min påsk 2008 ska firas som fjolårets och åren dessförinnan i stugan med familjen. Vi ska grilla korv, spela spel gå på promenader över den frusna sjön, låta hunden löpa fritt, se katterna klättra i träden och bara njuta av livet. Så, min påsktradition är således att vara i stugan med familjen, spel och grillad korv över öppen eld. Så nu tar jag påsklov från bloggen och önska alla en riktigt Glad Påsk! 

Kommentera inlägget här :