Bangladesh here I come!

Nu är allt nedpackat och klart inför resan till Bangladesh. Elins papper och bankaffärer inför artonårsdagen är klar, alla räkningar är bokförda och betalda och  ävens Elins inackordering är fixad. Har kollat med lönerna och banken så att "kulorna" rullar in på rätt konton osv. Allt är klart för att påbörja min långa, långa resa till ett annat land, ett annat liv och ett helt annat sätt att tänka.

Med handen på hjärtat så måste jag erkänna att det känns rätt "kymigt" i magen. Det är inte samma yihaaa-känsla som när jag och mr K packade väskorna för att åka till Gran Canaria. Det är som om jag har något som lever i min mage. Ni som sett Alienfilmerna och tror er veta vad det handlar om kan sluta spekulera. Jag vet att det är ovissheten som gnager, ovissheten om vad som väntar, förväntas och vad jag kommer att mötas av när jag väl är framme. Brukar inte vara en "harapalt" men nu känns det som om jag provat på den livserfarenheten med.  

Hur det nu än låter här på bloggen så tror jag att detta kommer att bli en underbar resa och jag tycker att det är en riktig ynnest att få vara med om detta att stå öga mot öga med en helt ny kultur. Kommee att sakna dem där hemma och sakna att få lite "ensamtid" ni vet den där tiden då "malish" är "malisch" och jag får tycka om mej precis som den jag är...

Semesterminnen...

Semestern startade med att "svärmora" skjutsade in oss till Umeå där vi köpte diverse attiraljer samt en brun bikini med turkosa inslag och turkosa byxor med bruna blommor som helt klart passade som en "smäck" till min redan befintliga bruna bikini och turkosa sarong som jag redan har nere i packningen. Jag var helnöjd och frågade mr K vad han tyckte och han svarade ordagrant: Din svulstiga, byst ser ut som den står i hård motvind!  

Checkade in oss på flygplatsen där vi lunchade och träffade två andra "bjurisar" som också skulle njuta av Playa del Ingles. Åtta timmar senare var vi framme och stod med bagaget framför hotellrumsdörr 513 och undrade vad som fanns bakom den. Men vi blev inte besvikna över rummet, vi var helt överrens över att man kunde flytta in och bo i den trivsamma lägenheten med "lyckad" planlösning och ståendes från balkongen utan spegel som i "Sällskapsresan" kunde man se havet, bergen, staden och kyrkan som är byggd efter Sidneys operahus.  

Efter vi ätit upp "nattamaten" blev vi lite rastlösa och drog ner på Kaschbah och fann igen en  Irländsk kareokepub och njöt av folks uppträdanden som var både roliga, underhållande och rent ut sagt usla. Specielt de trevliga Schweitzarna men de var så trevliga att vi ljög och sa att de var "superb". Vi stupade isäng klockan fyra på morgonskvisten. Trots den sena kvällen var vi uppe med tuppen klockan åtta för att handla göra frukost och med shorts och linne knatade vi runt stadens gator tills vi hamnade på fjolårets hotell Teneguia. Den enda som vi kände igen där var "elake tysken" så vi saknade Eskilstuna med Pitefrun, psykologen Göran och Kjell som vi lärt känna under förra resan.  Vi köpte in en öl och hamburgare till lunch från Teneguias hotellbar som nu bytt ägare innan vi drog ner till stranden där vi träffade Eskilstunakillen. Vi pratade bort en stund innan vi gick in på strandmarknaden och köpte svartvita shorts till mr K, vita, egyptiska byxor och en blå och vitblommig sarong till mej.


Min nya fina sarong

När vi kom fram till hårförlängningsstådet kände Valeria och Fernando igen oss och vips så satt man för flätning ännu en gång men med blonda testar detta år.  

 
Vi har för vana att varje dag efter frukosten gå på promenader. Då får man se en hel del samt få lite välbehövd motion efter all god restaurangmat man äter. Frukost och de flesta luncher gör vi själva men middagarna så äter vi alltid ute. Min motion består även av att konstant vägra ta hissen. Så varje gång jag går till eller från hotellrummet så är det etthundra trappsteg ner till poolområdet eller åttio trappsteg till receptionen. Mr K brukar gå ner från hotellrummet men ta hissen upp pga. sitt "onda ben".
 
Andra promenaden för semestern hade vi tänkt ta genom stranden mot Mas Palomas fyr men det blåste och virvlade så mycket sand att vi vände vid stånd fyra och tog sikte på San Agustin via strandpromenaden istället. Det blev en nätt promenad på två timmar innan det blev lunchdags på Corona Blanca 513.   

Vi har även tillbringat både hel och halvdagar med att "jobba" på solbrännan nere på poolområdet. Hot, hot, hot sol och sköna ljumma vindar som har rufsat om i vårt solblekta hår. Men pollvattnet var kallt, fy katten vad kallt det var i poolen, de sa att det var 18 grader men jag är övertygad om att det fanns en och annan isbjörn där nere på poolens botten.  

Stötte ihop med de två "bjurisarna" som irrade runt och sökte ett apotek för en av killarna hade ätit för fet mat och fått förstoppning. Just där vi mötte dem visade vi dem på en neonupplyst, blinkande skylt som visade att det fanns både scandinavisk doktor och apotek just där vi stod. Jag tror F vart jätteglad över att "lösningen" var så nära hahaha. De bodde på ett "All inclusivehoitell" med tillhörande armband bara fem minuters promenadsväg från vårt hotell.    

Givetvis gick vi på dragshow! Det är ett rent nöje att se på dessa shower först var vi på Westfarlia som ligger i köpcentrat Cita och är en lite mer sofistikerad, stilfullare och mognare show än Rickey´s cabare nere på Yumbo.
På Westfarlia så sjunger artisterna själva och det var det en stor kraftig sångare/sångerska som kom fram till mej mitt under showen och strök mej över håret och tyckte att mitt flätade hår var vackert. Han synade mej från topp till tå och undrade om mina bröst var äkta eller om jag förstorat dem. They are all mine svarade jag honom/henne och till publikens stora glädje så nöp han tag i mina bröst och nickade förvånat och sa Yes, they are realy yours! Kände mej lite tagen på sängen så jag nöp tag i honom/hennes bröst och sa But your isin´t! Snabbt som blixten grep han/hon tag om min hand och förde upp den under sin kjol och lade den på sitt kön och sa skrattande i mikrofonen Butt this is! Jag kände kinderna hetta och publiken skrek av förtjusning och en tant i mammas ålder började gunga med sina kanske hon också ville känna på damens "gurka"?


Say after me - I´m a bullock!

När vi senare vistades på Rikey´s cabare så är det mera grovt och "under bältet" om jag säger så. Aktörerna sjunger inte själva utan imiterar kändisar istället. Om Westfarlia är mer stilfullt så är Rikey´s cabare mer underhållande. Man skrattar en del fast som tjej är man överflödig ett onödigt ont till de män som kommer för att få sej ett gott skratt. Min mr K brukar ha en tendens att bli hårt ansatt av dessa "transor".  

Vi har spelat biljard det brukar vi roa oss med nere på poolområdet om det blir för enahanda att lapa sol och bada hahaha skulle inte tro det men måste poängtera att jag vann och mr K försvann. 

En annan dag gick vi ner till stranden för att ta "beachvägen" till Mas Palomas. Vi gick barfota vid Atlantens kluckande strandkant i ett "lemmeltåg"  med andra turister. På vägen får man stå ut med lite nakenhet för man passerar nudiststranden som är mitt på hållet mellan Playa del Ingles och Mas Palomas.   


Tidsfördriv på balkongen

Man får söka efter gårdagens Aftonblad eller Expressen som man kan slöläsa på poolområdet och på Gran Canaria läser man verkligen alla artiklar. Om man intte läser så har man korsordsmaraton och mr K har genom åren avancerat från "Vi i femmankryssen" till "Familjekryssen" och även "Kluriga kryssen". Själv varvar jag med tidning, korsord och talböcker.

På den här resan har jag lyssnat på:
- Den som vässar vargens tänder av Carina Rydberg
- När Lucy Sullivan skulle gifta sej av Marian Keyes
- Döda skvallrar inte av Harlan Coben (Har påbörjat den).   

Vi läste även de turistguider om Gran Canaria som mr K packat med sej och beslutade oss för att se San Agustins "svarta strand". Den är svart på grund av att Gran Canaria är en vulkanö och det är rester av erroderad lava som sköljs upp och färgar sanden svart.

Vi promenerade åter genom stranpromenaden i shorts och bikiniöverdel, ja det sistnämda hade bara jag för mr K nöjde sej med shorts. Gick genom köpcentrat melan Playa del Ingles och San Agustin och förbi klipporna med uppspolade krabborna och sökte den "svarta stranden". Vi gick förbi San Agustin och när vi kom till Playa de Morro Besuido och såg Bahia Feliz på avstånd insåg vi att vi gått för långt.

Den "svarta stranden" var en liten mörkbrun sandstrand och inte asfaltsvart som vi hade trott. Nåja, vi vände trötta om och gick tillbaks till San Agustins köpcenter och tog en liten, iskall öl på Don Quijote innan vi gick halva vägen efter strandpromenaden hem och halva vägen genade vi genom Playa del Ingles. Det blev en liten och nätt promenad på över tre timmar. 

Vi åt lunch på balkongen innan vi gick ner på poolområdet för välbehövlig avslappning och jag matade hotellkatten som snabbt blev våran vän i brist på våra egna husdjur dvs, en hund, två katter och fem grisar :-)

  
Här matar jag "Kissmann"

En förmiddagdag utforskade vi köpcentrat La Sandia som Åsa och Johan alltid pratar så varmt om. De var ofta där när de bodde på Gran Canaria, Playa del Ingles och bodde på hotellet Amazonas som ligger i närheten av La Sandia.  

Vi lärde känna ett äldre, jättetrevligt par från Stockholm som också bodde på Corona Blanca. De hade varit på Gran Canaria i fyra veckor och vi beslöt oss för att äta ute tillsammans deras sista kväll på ön. Givetvis så tog vi med dem till Adrians "Mi Vaccs" som ligger på översta våningen i Citas köpcenter.

Vi åt alla fyra en underbar flamberad pepparstek med både pommes frites och ris till. Ris tar man för att kunna få i sej så mycket av den goda såsen man bara kan, annars är jag ju som sagt inte så förtjust i att äta ris, man stoppar något i munnen som inte smakar någonting alls.

Jag och Stockholmaren tog en "blodig" köttbit som säkert vägde 250 gram medan mr K och Stockholmskan tog en mediumsflamberad köttbit som vägde 200 gram. Till denna goda rätt delade vi fyra på en litros utav husets röda och avrundade med en konjak efter maten.

Kalaset kostade 30 Euro per par dvs. ca 300 skr och då tog vi taxi hem för Stockholmskan hade problem med sina knän. Det är inte så mycket att säga om det priset Mi Vacca är en underbart trevlig restaurang.

Vi lärde även känna två Stockholmare till vid namn Micke och Thomas. De tog med oss till den Irländska puben "The oule triangle" och bjöd på Irish coffee och Guiness. Micke hade friat till servitrisen Mandy och de skulle gifta sej i England. Hon var tydligen bara där och hjälpte ägaren som var hennes bror några veckor per år. 


Jag i en ovanlig afrikansk tappning

Som sagt så satt inte min styrka likt Herkules i håret och tur var väl det för rastaflätorna började lossna så jag fick helt sonika ta bort dem då det inte såg så vidare värst bra ut längre. Den dagen såg jag ut som en afrikanska i mitt "knulliga" förlåt krulliga hår. Den dagen då vi kom ner på poolområdet så tyckte väl våra medturister att mr K bytt ner sej från en "ung pingla" till en afrikansk, medelålders särring.


Playa del Ingles nattliv

Det enda problem man har nere på Gran Canaria är vart man ska äta och givetvis vad man ska äta för någonting. Vi har ätit så mycket god mat och hittat så många trevliga restauranger som jag verkligen kan rekomendera. Det var schnitzeln på Toro Negro, nudelsoppan, chop sueyn och fläskköttet i sötsur sås på Jade Garden, pizzorna på El Poncho, flamberad pepparstek och kytallen på Mi Vacca, pizzan och svärdfisken på El Carreton, lasagnen på Gemminis med Gerry Lithgow som underhållning, en härlig trerätters meny på Scandinavia och givetvis laxplankan på Espitada. När vi sakta gick hem genom staden efter en god middag så var det inte ovanligt att vi hade varsin glass i handen som efterrätt.


Ett litet collage över ströbilder

Semestern slutar med att "svärmora" kom med bilen till flygplatsen och mr K körde hem oss till byhåla där det var snö och fjorton minusgrader snacka om att man upplevde en temperatursskillnad... Fy, för den lede!

Sex ångestfyllda timmar senare...

I morse vaknade jag av att mr K´s väckarklocka började spela redan klockan fyra på morgonen. En okristlig tid att stiga upp men det hjälps inte när man blir hämtad av transfern klockan fem. Klockan sex satt vi på ett utav flygplatsens caféer och åt en god morgonbaguett som vi sköjde ned med hett kaffe. Det första "riktiga" kaffet på fjorton dagar men vad gör man inte för att få njuta av sol, bad, mat och diverse orgier av olika slag...  

Klockan åtta steg vi på planet och det bar iväg från tjugofem varma grader mot minus sex kall, norrländs kyla som bet oss i näsan och kinderna innan vi ens hunnit stiga av planet klockan fyra på eftermiddagen svensk tid. I flygplanet var det en helt annan stämmning på vägen hem jämfört med hur uppsluppna och glada alla var på vägen dit. Nu var det sex ångestfyllda timmar hem alla suckade, pustade och köade till toaletten i långa rader. Det luktade verkligen människa på planet om jag säger så. När vi hämtat ut väskorna och var på väg att söka upp mr K´s mamma som skulle hämta oss så träffade vi Thore. Thore är mr K´s arbetskamrat som skulle åka till Gran Canaria med samma plan vi just landat med. Han hade en öl som stod och väntade på honom i utrikeshallen men ville hinna slänga käft en liten stund.   

Klockan sex hade jag hunnit med en del jag hade fyllt upp kylskåpet med mat, köpt rullkebab hos Manne och startat första tvätten. Efter middagen gav jag mej i kast med posten och för efterlängtad kvalitetstid med barnen, det enda roliga med att vara hemma i byhåla igen.

Nu klockan halv tolv så är alla kläder vi haft med oss tvättade och snart upphängda, väskorna är tömda och en väska har jag börjat förbereda för resan till Bangladesh som startar på tisdag.  

Tur att jag tog semester veckan ut så att jag ska kunna sova ut efter en dag på tjugo timmar förutom lite "powernaps" på planet. Det är ju faktiskt så att en kvinna på 30-någonting-år verkligen behöver sin skönhetssömn för att inte skrämma ihjäl grannen som lider av svagt hjärta.

Nä, nu är det ingen pardon längre nu ska sista tvätten hängas upp så; over and out för nu blir det Zzz Zzz Zzz av!