Vi måste vara rädd om vår natur...

När jag slutade jobba vid tvåtiden så åkte jag direkt hem och hämtade kameran för att fota lite i det ljuva vårvädret. Hittade nästan direkt en tussilagoa som trängt sej fram bland förmultnade löv. När snön smälter och vårsolen börjar värma jorden kommer de gula tussilagoblommorna upp. De lyser som små solar och är den första näringen på våren för bina. Man kan hitta dem i dikeskanter och på åkrar. Knopparna är färdiga redan i september och ligger bara och sover lätt under snötäcket. Bladen kommer inte förrän senare på våren. De blir stora och liknar hästens hov och kallas därför också för hästhov.  


När jag kom ner till Öreälvens rinnande vatten så satte jag mej ner på en stubbe och njöt av det kluckande ljudet då vågorna for i olika riktningar både med och mot strömmarna. Där jag satt och solade lite i värmen så fick jag syn på en vit sten bland vågorna och fick en impuls att sträcka ner handen i det iskalla vattnet och ta upp den. Varför är det så att man vill spara de vita stenarna och inte de svarta eller grå? Är det för att de symboliserar det rena, lyckliga och hoppet medan de svarta och grå för stå för sorg, smärta och saknad?  



När jag var på väg hem så "snubblade" jag över ett lite sopberg bestående av sex tomma ölburkar som var omsorgsfullt tillbakastoppade i dess ursprungliga plastförpackning och sedan slängd direkt i naturen. Alldeles bredvid låg även en använd blöja som de hade packat och tejpat ihop innan den slängdes tillsammans med ölburkarna. Jag kan inte annat än att bli besviken öve dessa människor som inte verkar vilja ha någon natur kvar i framtiden. Det är ju så viktigt i dagens samhälle där det febrilt tillverkas plastförpackningar, pappersförpackningar, plåtburkar med mera. Detta har lett till att vår natur är full utav skräp. Naturen kan inte bryta ned allt skräp, så vi måste hindra att det kommer dit. Tyvärr finns det alla dessa nonchalanta människor som bara slänger skräpet över axeln, dessa människor som fortfarande inte fattat att papperskorgar är till för att lägga skräp i, men det finns också människor som ger naturen en ny chans till överlevnad, människor som förstått varför det finns papperskorgar!

Kommentarer :

#1: Elin

Bra skrivet!

skriven
#2: Candy

Eller så vill man ha de vita stenarna för att de sticker ut ur mängden. Människor är sällan rädda för något nytt när det ligger dött på marken. Människor är istället rädda för främmande, levande saker.



Ja, vi måste vara rädda om vår natur. Jag tänker det varje dag. Ändå röker jag ibland. Och "glömmer" att sopsortera i badrummet. Fast jag sopsorterar iaf i övriga lägenheten. Alltid nåt!

skriven
#3: malinns

Tack Elin vi ses i morgon...

skriven
#4: malinns

Candy!

Har aldrig tänkt i den riktningen men jag tror du har rätt angående stenarnas färg och symbol... tack för dina tankar :-)

skriven
#5: fröken Räser

Nääää.....fy fan så äckligt, blir helt galen när folk bara lämnar sitt eget skräp efter sig. Jag & J var nere på stan i Umeå för en glass.....alltså skit och skräp överallt!!!! Och varenda soptunna full.....suck

skriven
#6: malinns

Ja, visst blir man besviken på sina medmänniskor...suck! Åh räser det lät gott med en glass.

skriven

Kommentera inlägget här :